Efter ett uppehåll på ett par månader fortsätter nu irrfärdersberättelsen från Balkan
Dagboksanteckningar
2005 – 2007
Dag 24 – måndag 28 februari 2005.
Idag kom JB, chefen på kontoret, och
det blev därmed första gången jag fick träffa min handledare. JB, som har
titeln minister, har varit i Thailand och hjälp till efter tsunamin. Jag fick
gjort en del med min ekonomiska rapport idag.
Efter
jobbet handlade jag några vykort och en guide till Skopje med karta.
”Hemma”
hade det kommit en (för mig) ny person till projektet som stannar två veckor.
Hon, jag och de andra konsulterna på plats var ute och åt på kvällen.
Dag
25 – tisdag 1 mars 2005.
Hade en sån där dag idag då det
kändes som inget blev gjort. Usch. Hade svensklektioner med VH och AV, annars
blev inte mycket konkret gjort, inte ens på den ekonomiska rapporten. MG
frågade om jag vill med till holländska ambassaden på torsdag, vilket inte går
då jag ska med SFARM. Typiskt. MK frågade om jag ska med på ett
rundabordssamtal på fredag. Det kan bli intressant. Handlade lunch från Vero.
Idag har det varit snöoväder.
Efter
jobbet var jag och köpte byxor. 1330 denarer (200 kr) kostade de. De ska läggas
upp, hämtar dem imorgon. Uppläggningen kostar inget extra.
Åt
middag på Dal Met Fu för första gången. Trevligt och fint ställe.
Dag
26 – onsdag 2 mars 2005.
Frukost från det vanliga stället.
Språklektion med MK. Var också med honom på några småärenden på stan. Bland
annat var vi till kroatiska ambassaden, fast jag fick inte komma in. Jag visade
också MK var jag bor.
Fick läst en del på jobbet, men
fick inte gjort mycket konkret. Fick i alla fall diskuterat med MG vad vi ska
ta upp när vi besöker de andra ambassaderna.
Efter jobbet gick jag till posten.
Det verkar vara ett segt ställe, personalavlösningen i frimärkskassan tog 10
minuter. Jag handlade på Vero och hämtade mina byxor som de hade lagt upp
gratis.
”Hemma” gjorde jag klart med
hyran och betalningen för tvättningen. På kvällen gick jag och några av
konsulterna till Tereza och åt.
Dag
27 – torsdag 3 mars 2005.
Idag var jag med SFARM, projektet
som har kontor där jag bor, i Prilep och Bitola när de presenterade sitt
projekt för bönder. Intressant. Bäst var väl ändå bilfärden, så otroligt fint
landskap! Åkte 8.30 och kom hem 19.30.
Presentation av jordbruksprojekt för bönder i Prilep. |
Dag
28 – fredag 4 mars 2005.
Tog med kostym och skjorta till
jobbet och bar dem i en sånt där plastskydd. På en bakgata inte så långt
hemifrån kände jag att det var något som inte stämde. När jag tittade bakåt såg
jag att mina kostymbyxor låg på gatan. De hade glidit av galgen utan att jag
egentligen märkte det. Tog första bästa taxi till jobbet. Fick inte gjort mycket
konkret på kontoret på förmiddagen idag.
Var i köpcentret med MK, han
köpte present till sin bror, jag handlade på Vero.
Mellan kl 12 och kl 14 var MK och
jag på Club of Parliaments. Vi deltog
i ett rundabordssamtal om IT för Committee
for Information Techonology. Första gången på praktiken som jag har haft
kostymen på. Tv var där och filmade. Inte
mycket konkret på eftermiddagen på kontoret. Efter jobbet var jag med MK och VH
i gamla stan. Vi drack te och jag köpte
några dvd.
Såg mig och MK på nyheterna på
MTV1 vid 20.30, från rundabordssamtalet tidigare under dagen. Det är första
gången jag har sett mig själv på tv.
På kvällen satt jag och pratade länge
med Elinor, den ”nya” konsulten.
Dag
29 – lördag 5 mars 2005.
Det blev en lugn lördagsförmiddag
inne i en annars regnigdag. Jag ringde JT och frågade om hon vill med till
Ohrid imorgon, tyvärr kunde hon inte. På dagen gick jag och konsulten Elinor ut
på stan. Vi tittade i bokaffärer. Jag köpte karta över Albanien och Ohrid. Var
inne i stadsmuseet och tittade eftersom Elinor inte hade varit där, idag var
det gratis att komma in. Vi åt lunch på stan.Tog ut pengar och sen tog vi taxi
hem
På eftermiddagen och kvällen tog
jag det lugnt hemma, då Elinor och jag hade bestämt att gå upp tidigt imorgon för
att åka till Ohrid.
Dag
30 – söndag 6 mars 2005.
Upp kl 5. Elinor och jag kom iväg
vid 6.30. Vi hade planer på att runda Ohridsjön, som är delad mellan Makedonien
och Albanien, men det var för dåligt väder. Vi körde i alla fall den fina,
västra, vägen (bakvägen) ner till Ohrid.
Vi åkte förbi Mavrovo och sen stannade vi vid munkklostret Sveti Jovan Bigorski, som vi hade hört talas om. Det låg en bit upp på berget och vägen dit var slingrig. Det hade börjat snöa en hel del så det var efter en del möda vi tog oss fram. Det stod någon enstaka bil på parkeringen men annars verkade klostret nästan öde.
Vi såg en munk på håll men annars inga människor, men väl en hund. Vid en av byggnaderna såg vi fina målningar på väggen en trappa upp. Vi gick dit och tittade. Vid en stängd dörr hörde vi svagt något ljud. Vi gluttade lite på dörren. Därinne var helt svart förutom massor med tända små levande ljus. Ljudet vi hade hört genom dörren var prästens/munkens melodiösa mässande. Munken vinkade in oss. Vilken tur vi hade haft som kom när söndagsmässan pågick. Hela inramningen med mässandet, mörkret och alla småljus gjorde att jag kände av en riktig religiös känsla, som jag aldrig har känt innan. Kapellet var väldigt fint med mycket guld och annan utsmyckning. Efter mässan kom munken fram till oss för att prata. Han frågade var vi kom från och tyckte det var roligt med svenska besökare. Var det vi eller han som var exotisk? Vi fick tillåtelse att fotografera – men bara om vi tog ett foto var.
Vi blev inbjudna, tillsammans med de andra extremt få mässbesökarna, att dricka te med munkarna. Vi satt tillsammans med munkarna i ett litet rum ett bra tag och pratade och drack te. Elinor och jag fortsatte sedan vår färd. Vi stannade i Debar där vi åt lunch på en liten restaurang i centrum. Den här ”bakvägen” ner förbi Debar och mot Ohrid är otroligt fin och går i en dalgång med höga berg och väldigt nära den albanska gränsen. Längs vägen hade vi prov på flera väderlekstyper – snökaos, regn och sol. Tiden rann iväg lite för fort så vi kom motvilligt fram till att det skulle bli svårt att hinna med turen in i Albanien för att runda Ohridsjön. För denna gången. Vi sörjde nog båda mer att missa chansen att komma in i Albanien än att köra runt sjön. Vi stannade till en kort stund i Struga som ligger vid Ohridsjön innan vi fortsatte till staden Ohrid. Där hittade vi, efter en stunds letande i snö- och regnvädret, ett ställe där vi kunde äta grekisk sallad och forellsoppa till middag. Efter det körde vi huvudvägen tillbaks till Skopje, dit vi kom vid 18-tiden, när det mörknade.
Inte alltför bra väglag i västra Makedonien denna dag. |
Vi åkte förbi Mavrovo och sen stannade vi vid munkklostret Sveti Jovan Bigorski, som vi hade hört talas om. Det låg en bit upp på berget och vägen dit var slingrig. Det hade börjat snöa en hel del så det var efter en del möda vi tog oss fram. Det stod någon enstaka bil på parkeringen men annars verkade klostret nästan öde.
Munkklostret Sveti Jovan Bigorski. |
Vi såg en munk på håll men annars inga människor, men väl en hund. Vid en av byggnaderna såg vi fina målningar på väggen en trappa upp. Vi gick dit och tittade. Vid en stängd dörr hörde vi svagt något ljud. Vi gluttade lite på dörren. Därinne var helt svart förutom massor med tända små levande ljus. Ljudet vi hade hört genom dörren var prästens/munkens melodiösa mässande. Munken vinkade in oss. Vilken tur vi hade haft som kom när söndagsmässan pågick. Hela inramningen med mässandet, mörkret och alla småljus gjorde att jag kände av en riktig religiös känsla, som jag aldrig har känt innan. Kapellet var väldigt fint med mycket guld och annan utsmyckning. Efter mässan kom munken fram till oss för att prata. Han frågade var vi kom från och tyckte det var roligt med svenska besökare. Var det vi eller han som var exotisk? Vi fick tillåtelse att fotografera – men bara om vi tog ett foto var.
I kapellet på munkklostret Sveti Jovan Bigorski. |
Vi blev inbjudna, tillsammans med de andra extremt få mässbesökarna, att dricka te med munkarna. Vi satt tillsammans med munkarna i ett litet rum ett bra tag och pratade och drack te. Elinor och jag fortsatte sedan vår färd. Vi stannade i Debar där vi åt lunch på en liten restaurang i centrum. Den här ”bakvägen” ner förbi Debar och mot Ohrid är otroligt fin och går i en dalgång med höga berg och väldigt nära den albanska gränsen. Längs vägen hade vi prov på flera väderlekstyper – snökaos, regn och sol. Tiden rann iväg lite för fort så vi kom motvilligt fram till att det skulle bli svårt att hinna med turen in i Albanien för att runda Ohridsjön. För denna gången. Vi sörjde nog båda mer att missa chansen att komma in i Albanien än att köra runt sjön. Vi stannade till en kort stund i Struga som ligger vid Ohridsjön innan vi fortsatte till staden Ohrid. Där hittade vi, efter en stunds letande i snö- och regnvädret, ett ställe där vi kunde äta grekisk sallad och forellsoppa till middag. Efter det körde vi huvudvägen tillbaks till Skopje, dit vi kom vid 18-tiden, när det mörknade.
Gammalt och nytt i Ohrid. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar