Seminarium

Igår blev jag förvånad över min egen reaktion. Jag blev positivt överraskad över en sak som jag förväntade mig avsky. Nåväl, jag kan inte säga att jag fick en aha-upplevelse men det positiva tog ändå överhanden.  

Jag var tillsammans med några kollegor på seminarium på annan ort. Där träffade vi ytterligare kollegor från andra kontor i området. Vi skulle prata om förhållningssätt gentemot klienter, kollegor och yttre aktörer. Dialogseminarium som det så fint hette. Som vanligt var jag rätt skeptisk i förväg. Detta beror väl på en aversion mot och erfarenhet av dylika arbeten - och vad jag hade fått höra av arbetskamrater som hade varit på motsvarande seminarium tidigare. Till råga på allt så var seminariet obligatoriskt och det är inte något positivt i mina ögon.

Det här med seminarium, grupparbeten med mer är inget jag gillar. Jag vill lyssna, betrakta och ta in. Redan under skoltiden tyckte jag att de där grupparbetena var trista. Under universitetstiden flera år senare blev jag förvånad över att man i varenda delkurs skulle ”gruppa” och ha seminarium. Jag kan förstå vitsen och att en del personer (kanske rätt av många) tycker att det var bra men för min del kändes det mest som att det många gånger blev lekskolenivå och något som inte hörde hemma där på universitetet. Flera, flera gånger saknade jag att bara få sitta i en sal och lyssna och ta in vad lärarna/professorerna hade att säga utan att behöva svara, diskutera eller göra grupparbeten om det. Kanske borde jag ha pluggat på universitetet 30 år innan jag föddes.

Många gånger under det arbetslivet jag har haft har det startats projekt och initierats nya metoder inom olika områden. Ungefär lika många gånger har dessa runnit ut i sanden. Dessutom har arbetena med att införa metoderna ofta hållits av totalt oengagerade ledare, eller överambitiösa diton som inte har kunnat ta kritik eller har sett frågor som negativt ifrågasättande.

Märkligt således att jag var nöjd med gårdagens seminarium. För en gångs skull var det bra förberett. Gruppindelningen var klar när man kom och det fanns bordsplacering. Vi fick bra information om varför vi var där, vad vi skulle göra och hur upplägget var. Seminariet var välstrukturerat och tiden bra disponerad.  Vi fick olika ämnen och fall att diskutera i grupperna. Till exempel pratade vi om vad klädsel och yttre attribut som tatueringar och piercingar betyder och vad man representerar med det. Det märktes att folk tyckte olika. Någon tyckte att vi på Migrationsverket skall ha uniformsliknande kläder medan andra tycker att personalen kan ha vilka kläder som helst. Vi diskuterade också vad man gör om en kollega generaliserar olika folkgrupper eller nationaliteter, och på vilket sätt det är okej att prata om klienter i fikarummet. Även här gick åsikterna isär och det blev lite hätsk stämning.

Hur som helst, det var även trevligt och nyttigt att träffa kollegor som man bara har hört till namnet eller inte ens det. Imorgon bär det av mot ett annat seminarium inom ett annat område. Vi får se om det blir bättre eller sämre.