2014/2015

I vanlig ordning så här års, om än lite senare än vanligt, ett inlägg om det gångna året och vad som kanske väntar framöver. En kortfattad sammanfattning av 2014 skulle kunna vara att året har varit någonstans mellan ljusmörkt och mörkljust. Även om året har innehållit en del mörka och tunga saker så har det ändå varit femtioelva miljarder gånger bättre än skräpåret 2013.

Våren 2014 ägnades för min del till stor del av fortsatt rehabilitering efter stroke och lite annat jox som hade drabbat mig året innan. Rehabträning 3 gånger i veckan. Ofta tråkigt, alltid nyttigt. I januari föddes tvillinggrabbarna M och V som L och jag är faddrar/gudföräldrar åt. I april var det dop för dem.

Under senvåren avslutade jag den organiserade delen av min rehabilitering och fortsatte på egen hand på ett gym. Under sommaren var jag också ute mycket på egen hand och gick. Att promenera har varit, och är fortfarande, en stor del av träning för mig. Under sommaren blev det också ett besök neråt kusten med största fokus på fadderbarnen och deras familj. I början av augusti var det deras tur att hälsa på oss i Karlstad. Oturligt dock – samma dag de kom på besök blev jag dålig och fick åka med ambulans till akuten. Det blev nästan en månad på två olika sjukhus, som bland annat resulterade i en inopererad pacemaker.

Som för många andra som har haft stroke så var humöret på svaj. Det blev inte bättre av problem med hjärtat och ny sjukhusvistelse. I slutet av augusti var jag hemma från sjukhuset igen men hela hösten var lite till och från med humöret. Ibland var det lite väl nedåt och vi var tvungna att säga nej till besök här hemma.

Det stora positiva under hösten var att L och jag gifte oss. En mycket vacker septemberdag i fin miljö. Under en ek. Inga gäster alls. Bara i närvaro av vigselförrättaren och två vittnen.

Under hösten började jag att arbetsträna på min arbetsplats. En början med några veckor i veckan för att trappa upp till 10 timmar / vecka (25%) mot november. I mitten av december var det slut på arbetsträningen och jag började arbeta riktigt igen, om än på 25 %. Ett tag innan jul började även min nedstämdhet avta rejält. En gladare jag och åter i jobb, snacka om att vara på väg tillbaks! Eller framåt, beroende på hur man ser det.

 

2015 inleddes med den fortsatt goa känslan av att allt är mer uppåt. Att åter få känna att jag är någon!

Sjukskrivningen på 75% gäller några månader framöver och det är såklart vettigt att skynda långsamt.

För en dryg vecka sedan var det tänkt att frugan och jag skulle ha åkt till Mauritius. Denna resa avbokade vi i samband med mina nya hjärtproblem i augusti. Vi kände båda att det är bättre att vara hemma och ha nära till sjukhus, än sitta på en paradisstrand under en palm och fundera på om man lever imorgon…

För det nya året är det inte så mycket planerat. Knappt någonting alls faktiskt – precis som vi trivs att ha det.

Förväntningarna och förhoppningarna är att må bra och att saker och ting går i rätt riktning, det vill säga framåt. Jag hoppas kunna trappa upp mitt arbete, i lagom mak. En förhoppning om fina tillfällen tillsammans med nära och kära finns såklart.

Även små steg leder framåt

Under hösten har jag arbetstränat på min ordinarie arbetsplats, i olika tidsnivåer – från 4 till 10 timmar per vecka. Detta inom ramen för min heltidssjukskrivning. I onsdags var det sista dagen på min arbetsträning. Då hade jag också varit, på dagen, heltidssjukskriven i 1½ år. Dagen efter bröt jag en fjärdedel av min sjukskrivning och var jag åter i ”riktig” tjänst, om än på 25% och 75 %:s sjukskrivning. Inga större egentliga förändringar på innehåll i vad jag gör – men nu kommer en fjärdedel av inkomsten från arbetsgivaren och tre fjärdedelar från Försäkringskassan. Fast fortfarande kommer all inkomst från staten. Olika konton…

Men känslan..! Att åter vara på väg tillbaks – eller på väg framåt – hur man nu väljer att se det …den känslan är… FANTASTISK/UNDERBAR/HÄRLIG! Att det går framåt betyder för mig, bland annat, att jag är på väg att bli NÅGON igen.

Hundra tusen

Jag startade den här bloggen sent i december 2011. Under förra veckan tickade räkneverket för besök över 100.000. Över hundra tusen besök! Det tycker jag ändå är rätt fränt om man får säga det själv. Och det får jag ju - det är ju min blogg.

Ön

En bok jag inte riktigt förstår

Författare: Lotta Lundberg

Titel: Ön

Sidor: 311

Utspelar sig år: ”nutid”

Utspelar sig i: på ”Ön” i Stilla havet

Förlag: Natur & Kultur

Utgiven: 2012

Jag blir inte riktigt klok på den här boken.

Den beskrivs såhär:

Långt ute i Söderhavet ligger Ön. I eget majestät, bortglömd och paradisisk under palmerna. Där arbetar Olivia, en svensk läkare, sedan tjugo år i sjukstugan. Hon har blivit en självklar del av Ön, älskar Taip men deltar även i danserna på Udden.

När turister från en lyxkryssning anmäler sexuella övergrepp på Ön skickas Christian, en brittisk socialchef, dit för att utreda sanningen bakom anklagelserna. Under några heta månader kommer allas föreställningar om frihet, sexualitet och skuld ställas på sin spets.

Ön är en av Samväldets sista kolonier i Stilla havet. Vems är paradiset? Och vem kan lämna förställningen om det?

Beskrivningen får i alla fall mig att tänka på det som kablades ut över världen för drygt 10 år sedan om den isolerade ön Pitcairn i Stilla Havet, ön dit myteristerna på Bounty tog sig i slutet av 1700-talet. Det finns en hel del i denna bok som också kan kopplas till de övergrepp som faktiskt utfördes på Pitcairn men det är också en hel del som inte stämmer överens mellan ”Ön” och Pitcairn. I boken kallas ön aldrig vid något namn, utan får rätt och slätt kallas Ön.

Det är svårt att placera in denna bok i en genre eller i ett fack. Det är ingen spännande bok, den är inte ens speciellt bra. Å andra sidan är den heller inte dålig.

Diplomatliv

Författare: Rolf H. Lindholm

Titel: Diplomatliv

Sidor: 122

Förlag: Books-on-Demand

Utgiven: 2008

Är man inte intresserad av historia, diplomati eller personer så är sannolikheten stor att denna bok uppfattas som trist och träig. Om man däremot har (något av) dessa intressen så kan behållningen vara stor.

Boken är indelad i 5 delar;

1.      ”Gamla goda diplomater”. Här berättas om många diplomater genom tiderna. Om dem, deras tjänster och mycket annat.

2.      ”Diplomater på resa i Sverige”. I denna del berättas om några utländska diplomater på resa i Sverige, företrädesvis på 1600-talet.

3.      ”Diplomat och författare”, om ett antal diplomater, främst utländska, som också har ägnat sig åt författarskapet.

4.      I ”Sveriges kolonier” beskrivs Nya Sverige, Cabo Corso, S:t Barthélemy, och som i förbifarten i någon enstaka rad Guadeloupe.

5.      ”Utrikesförvaltningens framväxt” beskriver just vad det utger sig för.

9,3 på Richterskalan

Den brutala beskrivningen av när människor går sönder

Författare: Andreas Norman

Titel: 9,3 på Richterskalan

Sidor: 275

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2014

”En kväll berättar Erik att man hittat en kvinna i Koh Lanta och att hon nu är i Krabi. Vad har hon för nummer? undrar vi. Han förstår inte vad vi menar. Men hon måste ju ha ett nummer, säger vi. Hon är i Krabi, säger han. Utan nummer? Han ser frågande på oss. Han vet inte, hon gav honom inte sitt nummer. Jag och Conny ser på varandra. Jag får ett skrattanfall. Jaså, en levande människa! Varför sa han inte det? Det är en sådan lättnad att skratta! Tårarna rinner. I vårt arbete är de levande så sällsynta att vi tar för givet att alla människor vi talar om är döda.” (kort utdrag från sid. 128.)

Boken beskrivs så här:

Nyss antagen till UD:s diplomatprogram skickas Andreas Norman till Thailand, dagarna efter tsunamin i Indiska oceanen den 26 december 2004. Oförberedd hamnar han mitt i krishanteringen efter en av de värsta naturkatastroferna i modern tid. Tio år efter flodvågen skriver han nu om sin om sina upplevelser, sin sorg och sin vrede.

9,3 på Richterskalan är en ögonvittnesskildring ur en ung UD-tjänstemans perspektiv - det kaotiska arbetet, hanteringen av döda och mötet med överlevande. En uppgörelse med hopplös byråkrati och ett utforskande av misslyckandets mekanik och en helvetesskildring, där Norman inte väjer för det mest fruktansvärda. Tio år efter katastrofen skriver han nu om sin maktlöshet och sin vrede.

Andreas Norman beskriver sitt arbete och sin tid i Thailand efter tsunamin på ett mycket detaljerat och naket sätt. Han är vass och brutal i sitt beskrivande. Han är frustrerad och arg.

Huvuddelen av boken utspelar sig i Thailand tiden direkt efter tsunamin, men också tillbaks hemma i Sverige efteråt med minnen, krishantering och analyser m.m.  Fast främst utspelar sig berättandet inom honom. Hur han reflekterar, tänker, reagerar…

Detta är en av de bästa böcker jag har läst, kanske den allra bästa.

Söndra och härska

Intressant och detaljerad beskrivning av koloniseringen av Afrika

 

Författare: Henk Wesseling

Titel: Söndra och härska

Undertitel: Uppdelningen av Afrika 1880-1914

 

Originaltitel: Verdeel en heers

Originalundertitel: De deling van Afrika, 1880-1914

Originalspråk: nederländska

Översättning: Joakim Sundström

 

Sidor: 446

 

Utspelar sig år: 1880-1914

Utspelar sig i: Afrika

 

Förlag: Historiska media

Utgiven: 2009

Första utgåva på svenska: 2006

Första utgåva på originalspråk: 1992

(Finns även som pocket på svenska från 2012)

 

Detta är en mycket detaljerad beskrivning av koloniseringen och de europeiska staternas uppdelning av Afrika. Som läsare slås jag av alla olika orsaker till uppdelningen av kontinenten, där det inte bara handlar om erövring utan också att stänga ute andra europeiska länders intressen eller andra handelspolitiska motiv.

 

Beskrivning av boken och författaren:

Uppdelningen av Afrika är en av de mest spektakulära händelserna i modern historia. För européerna var Afrika en okänd kontinent så sent som 1880 men knappt trettio år senare låg större delen under europeisk kontroll. Jakten på kolonierna gick hand i hand med en exploatering som saknar motstycke i historien och de dramatiska konflikterna var oräkneliga. Stanleys upptäcktsresor i det allra mörkaste Afrika, Kongo, och general Gordons martyrdöd i Karthoum är bara två exempel på människoöden i jakten på makt och rikedom.

Söndra och härska är den första kompletta översikten över dessa händelser som än idag präglar afrikansk inrikes- och utrikespolitik. Det är en historia om en av de mest dramatiska händelserna i den europeiska expansionens historia. Omfattande historiska frågor som orsakerna bakom den europeiska imperialismen behandlas också.

 

Författaren Henk Wesseling, som är en internationellt namnkunnig expert på området, redogör för händelseförloppet, analyserar dess verkningar och presenterar sin egen tolkning. Han menar bland annat att det chockerande med uppdelningen kanske inte är vad européerna gjorde utan med vilket lättsinne de genomförde den.

Efter de militära nederlagen mot Tyskland 1870-71 upplevde Frankrike en period av ekonomisk stagnation. Som en lösning på problemen riktade man in sig på en expansiv utrikespolitik och vände sig mot den outforskade afrikanska kontinenten. Det dröjde inte länge förrän Storbritannien, Tyskland, Portugal, Italien och Belgien följde efter och snart var den koloniala kapprustningen i fullgång.

Henk Wesseling är expert på afrikansk historia och professor vid universitetet i Leiden i Holland. Han har även skrivit The European Colonial Empires.