Att filosofera om människor

Bland det bästa under helgerna tycker jag är frukoststunderna på lördag och söndag med min sambo. Måltiderna blir ofta utdragna i ett härligt filosoferande tillsammans om olika saker. I lördags morse när jag kom in i köket satt sambon redan vid bordet och drack kaffe. Jag frågade vad hon har gjort sen hon steg upp. Svaret blev att hon har gjort ungefär som hennes farmor brukade göra – sitta vid bordet, dricka kaffe och titta ut genom fönstret. Att sakta betrakta världen utanför. Detta blev inkörsporten till den måltidens filosofier. Vi kom in på den där klassiska liknelsen om vad en människa upplevde under sin livstid för 200 år sedan är ungefär vad vi tar till oss idag genom att bläddra igenom en kvällstidning. Men också att man då säkerligen hade mer tid att bearbeta upplevelserna eftersom de var mer utspridda och det lilla kanske blev stort. Då var det säkert stort när nyheten om att ”Kalle i svängen” hade brutit benet slog ner. Detta kanske man fick reda på från grannen, som hade hört det av pigan, som i sin tur hade fått reda på det av sin kusin. Och så vidare. Klassiskt byskvaller alltså. Då hade folk tid att prata, reflektera på ett annat sätt. Och så var det såklart med stora nyheter också. Man kan nästan bara tänka sig dessa människor i dagens tid och hur skvallret och nyheterna sprids om att ”ryssen har gått in i Ukraina”. Idag bläddrar vi mest igenom tidningen eller läser nyheterna på Internet – och kanske reflekterar lite i förbifarten om ett krig i Syrien, en ihjälslagen fotbollssupporter, om ryssen i Ukraina osv, osv.

Vi filosoferade tillbaks till ”farmor” och ”liknande” personer i våra liv. Vad vet vi om dem? Vi kanske har hört berättas av våra föräldrar. Men våra kusiner kanske har fått en helt annan bild av ”sin” farmor genom sina föräldrar. Denna person som kanske är farmor till flera och mormor till andra kanske för vissa är ”den där stålkvinnan” men för andra är hon ”snåla gammaltanten” eller ”hon som alltid gick i svart”. Alla är vi nog mängder av personer – för andra.

För att knyta an till mitt förra blogginlägg – ”De okändas memoarer” – så skulle säkerligen varje person i vår bakgrund vara intressant att veta mer om. Ibland när jag besöker en kyrkogård kan jag bara gå sakta och titta, läsa på gravstenarna. Titta på namn, titlar och levnadsår. Fundera på vem det var, vad har hon levt för liv, hur hamnade han i denna stad, varifrån kommer hennes släkt, vem är hans barnbarn och vad gör de idag.

Att bara tänka på sina egna förfäder. Eller mina - vad de arbetade med, sitt ursprung i nuvarande Polen, Tyskland och den lilla byn i norra Bohuslän gör att man inser att alla människor har ett intressant liv. Så även du. Och jag.

Att jag själv tycker att jag har levt ett händelselöst och torftigt liv är nog bara att slå ur hågen. Om rätt berättare om många år skulle gräva i din, eller min, historia och få fram de intressanta sakerna och aspekterna skulle läsaren kunna fångas av en person som levde i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, som har upplevt sin uppväxt och skolgång på sitt sätt. Som har påverkats av arbete, resor och händelser. På sitt sätt.