 |
| Min första nalle |
Nix - det här blogginlägget kommer inte handla om mobiltelefoner.
Häromdagen rensade jag bland lite saker. Då kom den fram
igen. Nallen. Min första och högt älskade.
Det har tvistats lite hit och dit om när jag har fått den
här nallen. Jag håller i nallen på ett foto där jag står vid en julgran. Osäkert
om det är min första eller andra jul. Fotot sitter i ett album som på något
olyckligt sätt har försvunnit. I det albumet fanns många roliga bilder från
mina första år. Typiskt. Det här tilldrog sig hur som helst på den tiden när
barn normalt sett inte fick 700 gosedjur om året, alltså var denna nalle mycket
speciell för mig.
Jag kan inte minnas att min nalle hade något speciellt namn.
Som synes på bilden är den välanvänd och skönt sliten. Nallen har gått sönder
och stoppningen är på väg ut. Den är till och med opererad på magen. Precis som
jag. Ett öga är också borta. Jag vet att pappa letade sig halvt fördärvad efter
ögat i vår turkosa VW Bubbla vi hade på den tiden. Det ögat kom aldrig fram.
Men vad gör det nu. Nallen kommer jag såklart spara som den är. Förmodligen kommer
han (hon? den? hen?) på nytt falla i glömska för att hittas på nytt. Nostalgi
är lycka.
Jag som alltid varit en nostalgifreak av stora mått kan inte annat än hålla med dig i detta! Däremot så var min nostalginoja tvungen att stryka på foten rätt rejält när vi flyttade från vårt hus till lägenhet, men vissa saker fick faktiskt följa med och är nu de "speciellt utvalda sakerna"...
SvaraRaderaAh den dar forsta nallen ar speciell! Jag har kvar en nalle som min pappa hade som barn, den har vi sparat. Och sjalv har jag sparat nagra mjukisdjur fran nar jag var liten. En nalle ska vara sliten!!!
SvaraRaderaDet blir lite rensat varje gång man flyttar och tur är väl det. Några få saker måste man nästan ändå spara.
SvaraRaderaOch visst ska en nalle vara sliten! ;)