Magnus Bärtås & Fredrik Ekman: Alla monster måste dö! Gruppresa till Nordkorea - ett reportage

Nordkorea är ett fascinerande land på många sätt. I den här boken får vi följa med Magnus Bärtås och Fredrik Ekman på en gruppresa i landet. Parallellt berättar de historien om skådespelerskan Madam Choi och regissören Shin Sang-ok, ett sydkoreanskt par som 1978 kidnappas till Nordkorea och först åtta år senare lyckas fly. Beröringspunkterna mellan de olika parallellberättelserna i boken är många men kanske inte alltid så lyckade.

Gruppresan i Nordkorea är rolig och intressant att läsa om. Författarna beskriver sina medpassagerare och händelser på ett lustigt sätt. I gruppen finns bland andra två unga värmländska bönder, tre grabbar från Bromma som nog mest hör hemma på Stureplan och flera andra. Gruppen reser runt en hel del i landet – under strikt kontrollerade former. Även om man sedan tidigare vet att det nordkoreanska samhället är bisarrt så sitter man ändå och skakar på huvudet när man läser boken. Gruppen får inte träffa några ”vanliga” människor. Bisarrt blir det också när gruppen besöker det heliga berget Baekdu. Guiden berättar att toppen alltid är snöklädd. När gruppen påpekar att det inte ligger någon snö nu så berättar guiden på nytt att toppen alltid är snötäckt. Det berättas också om när den kubanske ambassadörens fru har noterat att det inte finns så många begravningsplatser i landet. Hon frågar en nordkoreansk tjänsteman om detta och får svaret "Ni förstår, här i Demokratiska Folkrepubliken Korea dör inte folk så mycket". Den mest bisarra berättelsen är i mitt tycke att det lär vara inmonterat apparater med högtalare i alla lägenheter där staten sänder ut propaganda några gånger om dagen. Dessa apparater går inte att stänga av utan bara att vrida ner volymen något.  Det påminner skrämmande mycket om de apparater som är inmonterade i lägenheterna i George Orwells berättelse "1984".

Den parallella berättelsen om det kidnappade paret är intressant till viss del. I alla fall den delen som handlar om själva kidnappningen, deras liv i Nordkorea och hur de sedan flyr. Är man intresserad av asiatisk film är det säkerligen intressant att läsa dessa delar också. Mot slutet av boken ökar de delarna som handlar om filmer och jag kommer på mig själv med att bara skumma över några sidor.

Kontentan av denna bok är helt enkelt att de delar som handlar om själva gruppresan är väldigt läsvärda medan parallellhistorien får mig att gäspa. Det känns som man försöker få in två böcker i en. Kanske måste det vara på detta sätt då författarnas resor delvis är sponsrade av Konstfack.

~~~

Här finns två andra blogginlägg om boken: Oskar blir lite smartare och Hyllan. Här kan man också läsa eller beställa boken från Adlibris eller Bokus.